Riqui Puig har ljus och skugga. De tydliga har att göra med hans fotboll, hans självförtroende hans personlighet hans projektion. Skuggorna med sin bristande kontinuitet vissa episoder bakom kulisserna och som Valverde inte gillade med, övertygade inte heller Setien och Koeman visade honom utgångsdörren strax efter ankomsten. Han, under tiden rebeller mot kurvorna på vägen övertygad envis, att fortsätta på Barça för att uppleva ögonblick som denna onsdag i Cordoba.
Trots sina få offentliga framträdanden är Riqui skicklig, nästan likadan som med bollen ännu mer kraftfull. Kom ihåg hans pil till Kluivert när han rådde honom att låna ut för två år sedan. I slutet av matchen mot Real gick han igenom Vamos mikrofoner för att göra det klart att han inte flyttar från Barcelona, oavsett hur mycket Koeman sätter honom på listan över möjliga utträden, offentligt kritiserar honom eller det finns en handfull team som är intresserade av hans uppdrag.
Jag har aldrig tappat mitt leende. Jag är ett ganska lyckligt barn, att även om jag inte spelar så går det väldigt bra för mig, jag har min familj, hälsa och Jag kan inte klaga på någonting. Om Ronald ger mig minuter kommer jag att vara tacksam och jag kommer att dra nytta av det och ja nej, att fortsätta jobba. Kasta in handduken? Det aldrig efter så många år i klubben, som har kostat mig så mycket att komma till a-laget och nu när jag är där.
Jag tänker inte slänga den. Det stycket sammanfattar hur Riqui har tagit säsongen den av sin debut som förstalagsspelare nummer 12, förvisso perifert när Guardiolas Araujo 4 eller Xavis Glenn var lediga. Han vet att han har försvarare och belackare en historia som har sina paralleller med Ivan de la Pena. Men han bestämmer sig för att förbruka sina möjligheter i år i väntan på förändringarna som den nya presidenten kan åstadkomma. Det är ingen hemlighet att Xavi älskar det.
Det beslutet är vettigt med igår kväll. Förlusterna och det tajta schemat öppnar en lucka för honom i semifinalen av supercupen. Och han utnyttjar det med det där självförtroendet som inte är rädd för att misslyckas. Scenariot han ville spela i kunde inte vara farligare. Ta den femte straffen. Koeman bad om en volontär och där sjösattes Matapedrera. Ödet ville att passet skulle vara i hans stövlar. Och det misslyckades inte. När jag fångade bollen visste jag att den gick in.
